* R'licious tipsen!



Ätstörningar bland kvinnor är vanligare än vad man tror och även om man inte själv tycker att man har en ätstörning, har man kanske ett problematiserat förhållande till mat och behöver ändra inställning.


Här är sex tecken på att du kanske behöver ändra inställning till mat.

1. Du äter med känslorna. Du tar en extra stor pommes frites för att fira att din presentation på jobbet gick strålande. Eller du unnar dig något onyttigt när du haft det stressigt. Om maten är din automatiska reaktion när något gått bra eller dåligt kan det vara ett tecken på en osund relation till mat.

2. Du saknar kontroll över ditt ätande. Det är vanligt att äta för mycket någon gång ibland, men om du alltid äter dig proppmätt eller har svårt att sluta äta, kan det vara dags att tänka om. Prova att äta mer regelbundet så att blodsockret håller sig på en jämn nivå och du slipper bli akut hungrig.

3. Du varierar inte maten. Du har ätit havregrynsgröt varenda dag till frukost de senaste tio åren och till middag blir det alltid sallad med fettfri dressing. En person med de här matvanorna har tappat lusten till mat och är besatt av att äta nyttigt. Men kroppen behöver variation för att få i sig alla näringsämnen.

4. Du räknar kalorier. Att vara medveten om vad man stoppar i sig är okej, men när man börjar räkna kalorier så har det oftast gått för långt. Överdrivna kaloriräknare får ofta skuldkänslor när de inte håller sig till sin plan.

5. Du äter annorlunda när du är ensam. När du är med vännerna äter du sallad och säger nej till tårta, men ensam unnar du dig allsköns godsaker. Det är lite av en oskriven regel att kvinnor alltid är nyttiga, vilket påverkar många kvinnors beteende.

6. Du tränar för mycket. Tränar du trots sjukdom eller räknar ut hur många kalorier du måste bränna med tanke på vad du stoppat i dig, har det gått för långt. Visst är det bra att träna, men det finns en gräns att förhålla sig till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0