* Ett brev från Mustafa.
Min Käre Bror Nu jog skriva hem till min släkt. Jag varit många år i Sverige nu. Jag mår bra. Mycket bra.
Det är nog tre år sedan jag skriva senast. Inte bra. Hur stor är vår familj nu.
När jag reste hemifrån var vi 69 med allahopa. Ni vara många fler nu. Tror jag. Jag skaffat egen familj.
Svenska flicka. Hon vara bra. Hon få barn, och jag pengar av svenska staten.
Hon får barn igen, jag får igen pengar av staten. Sen jag blir trött. Min läkare säga till mig. Inte så mycket arbete. Jag får nu anställning på sjukkassan. Mycket bra firma. Filial över hela sverige. Inte mycket arbete. Bara få pengar. Ibland jag jobbar på annan svensk firma. Socialbyrån, stor firma med kontor över hela Sverige. Lätt arbete, bara få pengar.
Svenska folket bra, men lite dumma. Man får inte ha höna eller get i lägenheten, det vara dumt. Svenska männen är underliga, dom bara arbeta alltid. Jag inte förstå. Svenska Mannen inte säga om jag hälsar på hans fru. Han säga demokrati. Han icke blir galen. Han blir bara galen om jag har höna i lägenheten. Han icke vara klok.
Jag har mycket fin lägenhet. Vi bara vara utlänningar som ha fina lägenheter. Dom är dyra. Svenska mannen icke tjäna så mycket pengar, som vi. Han har mycket arbete. Hela dagen han tjäna mycket lite pengar som går till staten, och staten ger dem till min firma.
Dom vara mycket bra. Jag tycker hela vår familj skall komma till Sverige. Ni bara skaffa flygbiljett till alla. Ni gömma biljetten. Socialbyrån betalar när ni komma. Dom bygga stort nytt hus här. Det blir mycket dyrt, så vi kan få det till hela vår familj, om bara vi bo där kan vi ha get och höns på balkong. Det vara bra. Ingen svensk kan få råd att bo där, så vi få det.
Jag imorgon tala med min firma om detta. Jag hoppas ni alla komma. Ni nog vara 125 i min familj nu, så ni vara Välkommna.
/ Mustafa
